Extremhögern i Finland har de senaste veckorna sukat efter gatupatruller. Den enda organisationen som har försökt genomföra drömmen är Finska motståndsrörelsen som har misslyckats två veckoslut i rad. Diskussionen om gatupatruller visar hur nära olika nationalistiska organisationer är varandra. Det är samma rörelse: från våldsamma nazister till Sannfinländarnas riksdagsledamot.
Riksdagsledamöter är för nazistiska aktiviteter

Extremhögern i Finland har de senaste veckorna suktat efter gatupatruller på grund av våldsamma ungdomsgäng i Helsingfors. Nyfascistiska Suomen Sisus (SS) långvariga ordförande, Sannfinländarnas riksdagsvalskandidat och Esbo-kommunfullmäktige Teemu Lahtinens fantasi har sedan 90-talet varit just organiserade medborgargarden eller gatupatruller. Förra veckan berättade Suomen Sisu att de är redo att starta upp gatupatruller. Som en inspiration till detta nämnde Sisu-medlemmarna Finska motståndsrörelsens (FMR) gatupatrull lördagen den 11.10.2014.

Det är anmärkningsvärt att SS, som strävar efter laglighet och rumsren nyfascism, visade sitt stöd för FMR:s öppet hitleristiska nazism och våld. I den sannfinländska riksdagsgruppen har speciellt meningsfränderna till den tidigare riksdagsledamoten Jussi Halla-aho ofta tidigare gett sitt stöd till FMR (vem minns Juho Eerolas “som en man bland andra” -gliring i samband med attacken i Jyväskylä?), så i och för sig är detta inte förvånande. Sannfinländare från Matti Putkonen till Tom Packalén, som står i centrum för den nationalistiska rörelsen, trumpetar gärna om ”kampen mot extremister” men de själva har en nyckelroll i skapandet av extremnationalistiska gatupatruller och legitimeringen av fascism. De är en del av den nationalistiska rörelsen som längtar efter att återställa extremt konservativa värderingar och en tillbakagång i samhället. Nationalister av detta slag fantiserar om starka män som skulle med lagliga eller olagliga medel göra slut på det som de själva betraktar som ”ofinländskt”.

Hittills har extremnationalisterna inte kunnat organisera sig avsevärt på gatorna. Den Finska motståndsrörelsens aktioner är alltid oanmälda och organisationen har varit tvungen att samla alla sina medlemmar från hela Finland för att ens kunna dela ut flygblad. Suomen Sisu har veterligen senast setts på gatorna i samband med självständighetsdagen 2003. De försökte då visa sitt stöd för nationalism i Helsingfors, men stötte på anarkist- och vänsterdemonstranter i utkanten av Salutorget. Timo Hännikäinen och resten av gruppen kring nättidskriften Sarastus har inte ännu uträttat någonting utanför internets magiska värld. Hittills har enstaka nynazistiska skinnskallar stått för de allvarligaste brotten som har handlat om mordförsök, misshandel, skadegörelse och allmän idioti. Finska extremnationalister har helt enkelt inte drivit någon större organiserad gatuverksamhet under 2000-talet. Nu försöker de dock rida på den rasism som riktas mot gatugäng och som har blivit populariserad av medier och nationalister.

Den halla-ahoitiska nyfascismens spridning inom sannfinländarnas politik och etableringen av det sk. ”invandringskritiska” rasistiska nyspråket legitimerar extremnationalisternas aktiviteter på gatorna. Suomen sisu har starka kontakter med Sannfinländarnas parti. Bland andra Olli Immonen, ordförande för Suomen sisu, är partiets riksdagsledamot och den tidigare omnämnda Teemu Lahtinen sitter i Suomen sisus styrelse. Under ledning av den sannfinländska riksdagsledamoten Immonen visar Suomen sisu alltså öppet sitt stöd till en nazistisk organisation, vars medlemmar bland annat attackerade diskussionsevenemanget som ordnades på Jyväskylä stadsbibliotek med knivar år 2013 och som använde tårgas mot tiotals deltagare i Helsinki Pride år 2010. Medierna har hittills inte befattat sig med sannfinländska politikers väldokumenterade sätt att underblåsa våldsamma nazistiska aktiviteter. I vilket skede kommer medierna att våga tala om sannfinländarnas politik vid sitt rätta namn och sluta sprida ett språkbruk som är diskriminerande och misantropiskt? Det måste bli slut på mediernas skonsamma behandling av sannfinländarna och de senares närmande med den ”objektiva mitten” om vi inte vill se en flyttning av det politiska landskapet i riktning mot extrem höger.

Nazisternas gatupatrull anfölls i Helsingfors

FMR brukar inte på förhand berätta om sina jippon på internet. Orsaken till detta är det hårda motstånd som de har stött på. Lördagen den 11 oktober 2014 hade FMR uppbådat ett halvt dussin nazister som skulle ”patrullera” Helsingfors gator. De tweetade om detta samtidigt som de gav sig ut på sin runda. Deras lynchmobb stötte direkt på motstånd av lokala helsingforsare. I sina egna medier lät nazisterna än en gång påskina att ”de vunnit extremvänstern”. Sanningen är att vanliga helsingforsbor blev i den mån arga på nazisternas propagandaspridning att de drev nazisterna ut ur Helsingfors centrum. Nazisterna stämplar alla människor som motsätter sig dem som ”extremvänstern” eftersom det är deras enda tolkningsmönster.

En vecka senare, lördagen den 18 oktober, ordnades det i Helsingfors ett releaseparty för en memoarbok om Rudolf Hess. Boken har översatts till finska av FMR:s f.d. ordförande Henrik Holappa. Nazister från åtminstone Sverige (åtminstone Pär Sjögren) och Norge kom till Helsingfors och sannolikt var även gräddan av FMR på plats.

Holappas bok är ett intressant exempel på extremnationalisternas interna mygel. Holappa ville inte ge ut boken via Nordiska motståndsrörelsen (NMR) eftersom han då inte skulle ha fått behålla intäkterna från försäljningen av boken. I stället skulle pengarna ha gått till att underhålla det svenska ledarskiktet. Därför grundade Holappa ett eget bolag med namnet Fenrir Förlag med säte i Dalarna. Releasepartyt hade marknadsförts som ”politiskt obundet” så att Holappa även kunde bjuda in gäster från det nazistiska Svenskarnas parti, fiender till Svenska motståndsrörelsen. De svenska nazisternas interna motsättningar har landstigit också i Finland och Fenrir Förlag kan vara ett tecken på att Holappa håller på att frigöra sig från FMR/NMR. Det är förståeligt att Holappa inte längre vill underhålla nazistledare med sina egna pengar. Under den tid som Holappa befann sig i USA som illegal flykting blev han och hans syster blåsta på tusentals euron av nazisten John de Nugent.

Lördagskvällen den 18 oktober begav sig FMR på gatupatrullering för andra gången. Den här gången tillsammans med utländska förstärkningar. Denna gång bestod uppbådet av så många som hela 17 nazister. De svenskvänliga finska nazisterna har under flera års tid skickat allt bisarrare berättelser till moderföreningens nätsidor i Sverige, som de satt ihop om händelserna i Finland. Inte ens nazisterna i Svenska motståndsrörelsen (SMR) har alltid trott på det strunt som kommit från finskt håll. Nu skulle FMR visa vad de stod för.

Denna gång var antifascisterna förberedda. Nazisterna hann gå från Tölöviken till Järnvägssationen där poliserna stoppade dem för en kort stund. Nazisterna fortsatte med sin patrullering men blev överrumplade av antifascisterna vid Mannerheims staty. En sammandrabbning på knappa trettio sekunder uppstod. Majoriteten av nazisterna blev synbarligen överraskade av att de stötte på motstånd och stod med hängande armar då de första antifascisterna redan hade delat ut flera slag. Bara några sekunder efter antifascisternas agerande kom några polispatruller, som hade följt efter nazisterna, och ingrep i sammandrabningen genom att spreja pepparsprej på alla närvarande personer. Vid det här laget drog sig antifascisterna tillbaka för att inte bli gripna. Ingen av antifascisterna ådrog sig några som helst skador.

På internet försöker nazisterna återigen tala om en lyckad aktion trots att de inte ens lyckades med att försvara sina kamrater. Det säger mycket om extremnationalisternas associationsbanor att nazister som ligger på marken tror att de kan försvara sig genom att bita på sina motståndares skor.  Missuppfattningarna om nazisternas hårdhet och styrka måste begravas. Sammanstötningarna visar klart och tydligt att FMR:s nazister varken kan slåss eller organisera sig på gatorna.